Tryckt självhäftande tejp används främst för produktförpackningar, såsom försegling av lådor, buntning och märkning. Tryckt förpackningstejp kräver god vidhäftning, viss styrka och seghet för att säkerställa förpackningens fasthet och lufttäthet. Så, vad är testmetoderna för tryckt tejp?
① Inspektion av utskriftskvalitet: Visuell inspektion i kombination med standardfärgkort, förstoringsglas och andra verktyg används för att utvärdera klarheten, färgen och registreringsnoggrannheten hos utskrivna mönster och text. För detektering av färgavvikelse kan en kolorimeter användas för exakt mätning; färgskillnaden från standardfärgprovet bör uppfylla det specificerade intervallet.
② Inspektion av tejpens yta och kantkvalitet: Under naturligt ljus eller vanliga ljusförhållanden, observera visuellt tejpens yta för defekter som bubblor, partiklar, rynkor, repor och delaminering, samt om kanterna är snygga, böjda eller ojämna i bredd. För mindre defekter kan förstoringsutrustning såsom mikroskop användas för observation.
① Breddmätning: Använd mätverktyg med erforderlig noggrannhet (som bromsok, mikrometer, etc.), mät bredden på olika ställen på bandet. Ta medelvärdet som tejpbredden. Mätresultatet ska uppfylla nominellt värde och toleranskrav.
② Längdmätning: Rulla ut tejpen från kärnan med jämn hastighet. Använd en meterräknare eller annan längdmätare för att mäta bandets faktiska längd. Det uppmätta värdet bör inte vara mindre än den nominella längden.
③ Tjockleksmätning: Använd en tjockleksmätare för att mäta tjockleken på olika ställen på tejpen, inklusive substratets tjocklek och den totala tjockleken (substrat + limtjocklek). Mätnoggrannheten för tjockleksmätaren bör uppfylla testkraven, och mätresultaten måste uppfylla tjockleksintervallet och enhetlighetskraven som anges i produktstandarden.
① Draghållfasthet och töjning vid brotttest: Enligt relevanta standarder, skär ett prov av en viss storlek från tejpen och utför ett dragprov på en universell testmaskin vid den specificerade draghastigheten. Anteckna det maximala kraftvärdet vid brott (d.v.s. draghållfasthet) och brottöjningen (beräkna brottöjningen). Testprocessen bör strikt kontrollera miljöförhållanden som temperatur och luftfuktighet för att säkerställa noggrannheten hos testresultaten.
② Initialt häfttest: Den vanliga metoden med rullande boll för initial häfttestning innebär att man placerar en stålkula av en specificerad storlek på en lutande tejp och observerar bollens rullsträcka eller stoppposition för att bedöma tejpens initiala häftighet. Testutrustningen bör uppfylla standardkraven och måste kalibreras före varje test.
③ Hållfasthetstest: Med hjälp av en hållfasthetstestare fästs tejpprovet på en specificerad testplatta och ett visst tryck appliceras. Testplattan hängs sedan upp vertikalt och under specificerade temperatur- och tidsförhållanden observeras tejpen med avseende på fenomen såsom lossning eller förskjutning för att avgöra om tejpens hållfasthet uppfyller kraven. Noggrannheten och stabiliteten hos hållfasthetstestaren har en betydande inverkan på testresultaten och kräver regelbundet underhåll och kalibrering.
④ Skalhållfasthetstest: Det självhäftande tejpprovet fästs på ytan av föremålet som ska limmas. Vid angiven avdragningshastighet och vinkel används en dragprovningsmaskin för att dra av tejpen från ytan. Kraftändringen under avskalning registreras och den genomsnittliga fläkhållfastheten beräknas. Nyckeln till testning av skalhållfasthet är att säkerställa kvaliteten på provets vidhäftning, noggrannheten i skalningshastigheten och vinkeln och precisionen hos testutrustningen.
① Detektion av gränsvärden för farliga ämnen i lim: Kemiska analysmetoder, såsom gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS) och högpresterande vätskekromatografi (HPLC), används för att kvalitativt och kvantitativt analysera skadliga ämnen som formaldehyd, toluen, benshen och adhesiv. Testresultaten bör uppfylla de gränsvärden som anges i nationella standarder. Testprocessen måste strikt utföras i enlighet med relevanta standardförfaranden för att säkerställa noggrannheten och tillförlitligheten hos testdata.
② Test av kemisk korrosionsbeständighet: Tejpprovet är nedsänkt i ett kemiskt reagens med specificerad koncentration och temperatur. Utseendeförändringarna av tejpen observeras periodiskt under en viss period (t.ex. svullnad, missfärgning, delaminering, etc.), och förändringarna i tejpens fysikaliska egenskaper (t.ex. draghållfasthet, fläkhållfasthet, etc.) testas för att bedöma tejpens kemiska korrosionsbeständighet. Typ, koncentration, nedsänkningstid och temperatur för de kemiska reagenser som används i testet bör bestämmas i enlighet med bandets avsedda användningsmiljö och relevanta standarder.
① Nedbrytbarhetstest: För biologiskt nedbrytbara tryckta tejper används lämpliga testmetoder baserat på deras nedbrytningsmetoder (t.ex. biologisk nedbrytning, fotonedbrytning, hydrolys, etc.). Bionedbrytbarhetstestet kan till exempel gräva ner tejpprovet i en specifik jord eller komposteringsmiljö och övervaka massaförlusten, förändringar i mekaniska egenskaper och nedbrytningsprodukter av tejpen under en viss period för att bedöma om dess biologiska nedbrytbarhet uppfyller standardkraven. Testprocessen måste simulera faktiska miljöförhållanden och strikt kontrollera testparametrarna.
② Bedömning av återvinningsbarhet: Genom att analysera materialsammansättningen av den tryckta tejpen och kombinera den med befintlig återvinningsteknik, utvärderas genomförbarheten och metoderna för återvinning. Till exempel, för tryckta tejper med plastfilmsubstrat, kan deras kompatibilitet och bearbetbarhet i plaståtervinningssystem analyseras baserat på deras materialtyp (t.ex. BOPP, PET, etc.).
③ Detektering av tungmetallinnehåll: Innehållet av tungmetaller (bly, kvicksilver, kadmium, krom, etc.) i den tryckta tejpen detekteras med hjälp av instrument som atomabsorptionsspektrometri (AAS) och induktivt kopplad plasmamasspektrometri (ICP-MS). Testresultaten bör vara lägre än de gränsvärden som anges i nationella standarder. Testprocessen måste följa provberednings- och analysmetoderna för relevanta standarder för att säkerställa noggrannheten och tillförlitligheten hos testresultaten.
